Jag andas in kall luft
andas ut
luften expanderar infr mig
knner mig frsvinna
djupt in i mig sjlv
expanderar bortom mina egna grnser
in i min eviga frbannelse
det eviga tomrummet
dr jag blivit s kall i sinnet
Tankar formas fr varje andetag
frryckta ider om existens uppstr
det har blivit vardag
r fr r, tr fr tr
knbjd framfr altaret ppnas sren
dda ryttare rider frbi
skuggorna sker vad som finns inuti
medan kalla hnder greppar tag
river i mig, plgar, ddar mig
de roper, skriker, kallar p mig
D kan jag inte annat n skratta
t vad de inte kan frst
hur de gr mig till en av de mina
[English translation:]
[With My Breath]
I breathe in cold air
I breathe out
The air expands in me
I feel myself disappear
Deep into myself
Expanding beyond my own limits
Into my immortal curse
The never ending emptiness
Where Ive become so cold at mind
Thoughts are shaped by every breath
Crazy ideas about existence is created
It has become weekday
Year for year, tear for tear
Kneeling in front of the altar the wounds are opened
Dead riders are passing by
The shadows seeks whats inside
While cold hands are gripping me
Puling me, tease me, kills me
They scream, calls for me
Then I cant refrain from laughing
At what they cant understand
How they are making me one of their own
This lyric was posted anonymously. Not yet confirmed by Book of Metal.