Mitt hat har aldrig varit shr starkt
Inte heller har min sorg varit s tydlig
Lngt dr nere i frdrvets tempel
Frodades jag i min ensamhet
Likt en sten i vatten sjnk jag
Allt lngre ner i det iskalla vattnet
Jag tyckte mig aldrig se ngon botten
Stndigt sjunkandes allt lngre ner
Hr nere i djupet finns inget ljus
Inte heller finns ngon vrme
Ingen stjrna lyser lngre klart
Och hr finns ingen vgledande eld
Knivens ilskna dans ver kall och stel hud
Drnerar blodet, den sista droppen utav liv
Det som du vljer att kalla fr livsgldje
Har marorna rvat ifrn mig i dem mrkaste ntter
Sakta tynar jag bort
Fr att sedan glmmas
nnu en oristad gravsten skall nu resas
Och med tiden tckas av dd vegetation
This lyric was posted anonymously. Not yet confirmed by Book of Metal.
