Dem levde i frid och vlgng
Vandrade i harmoni, log at livets glada dagar,
Naivt njt de av den sjlvklara friden
Och slt sina gon fr den kommande nden av all tid
Vrlden p ett stormigt hav
End gng Tellus nu Kollaps
Uppgivet drar jorden sin sista flmtning
Nr vattenmannens tidslder fr tiden framt
Solen svlla, ljuset brnna
Mannen svedas, marken dr
Fisken kokas, djuren flykta
Fgeln i hjden snkas till djupet
Huvuden bjas uppgivet, till deformation de tvingar sin nacke
Minnen om ben som br, lika svag som solens tergng
Kylan kom, mrkret kom
Ett blndverk ntrar, ljusets gestalt med ihlig segerkrans
Mannen sig resas, hoppet terkom
Den falske frlsaren dem underting bjuda
Mot kadavret gamarna samlas
Fr Kristi ljus de ryggade
Kriget kom och blodhavet steg
Nden kom och eldhavet n mer brinna
